torsdag 7 mars 2013

Nu ser jag pulsen.

Igår sprang jag mitt första pass med pulsband sedan julas.
Mitt pulsband gick sönder då och jag har inte brytt mig om att köpa något nytt förrän nu. Det har faktiskt varit ganska befriande att springa utan att bry sig om pulsen.
Nu när jag börjar skifta från vinterns mestadels distansnötande till lite mer fartpass såsom intervaller och snabbdistanser kan det vara bra att läsa av pulsen då och då.
Igår blev det intervaller på löpbandet i form av långa intervaller. 3x3 km i ett tempo på 3:45min/km med en minuts vila mellan intervallerna.
Jag upplevde passet som tufft men inte alls övermäktigt.

Tävlingspremiären börjar närma sig och kanske är den närmare än vad jag först kunde tro. Det lutar åt att jag kommer ställa upp på Solvikingarnas vårtävling i Skatås på distansen 16 km nästa helg.
Det blir ingen full satsning från min sida utan mer ett mycket bra träningspass och en bra måttstock på vart man står nu efter vintern.
Mer om detta senare och som sagt, inget beslut är taget.

2 kommentarer:

  1. Puls är det jag är minst intresserad av i klockan. Jag har sprungit såpass länge nu att jag ofta kan uppskatta min puls med 1-2 slags precision vid en given ansträngning. Jag använder framförallt klocka för att mäta sträcka och för att kunna programmera in intervaller i klockan.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med om att pulsen inte är så viktig att veta. jag brukar köra gissningslekar när jag är ute o springer och jag brukar liksom du gissa ganska rätt även om man ibland på vissa "dåliga" eller "bra" dagar kan bli lite förvånad.
    Tempo o sträcka är det helt klart viktigaste.

    SvaraRadera